måndag 3 juni 2013

Någonting hotar kväva mig

Rubriken kommer från Petters senaste låt, håll om mig. Den berörde mig första gången jag hörde den och såg den framföras. Inte främst via låttexten som är det första jag ofta berörs av när det kommer till musik. Denna gång var det framförandet som väckte nåt i mig. I kombination med texten väcks en stark känsla hos mig som leder till en tanke. Men innan vi kommer dit låt mig börja från början. Fredag och Skavlan är på TV. Sist ut i programmet är Petter med sin nya låt. På scen står Magnus Lidehäll mer känd som Filthy, DJ Sleepy, välrenommerad inom hip hop kretsar. Sedan har han Salem Al Fakir på virveltrumma, Vincent Pontare på slide guitar och Daniel Adams Ray som sidekick/sångare. Alltså sex män, alla framgångsrika inom musik. Alla med en egen stil, ett eget image och utseende och en egen historia. Det gemensamma? Män. Det var sex stycken män. Inget konstigt egentligen, män i grupp finns överallt och hela tiden. De finns i styrelserummen, i riksdagen, fotbollsmatcherna, barerna, byggarbetsplatser mm. Vad vad annorlunda denna gång då? Jo, det är vad de säger. Refrängen i låten går: -Håll om mig, någonting hotar kväva mig. Håll om mig, bara du finns där för mig. Det är då jag får en rysning och någonting brister i mig. Vänta, vad sjunger han tänker jag? Vad säger han? Vem säger han det till?Det hinner uppstå tusen tankar innan det blir tydligt för mig. Detta är maskulinitetet 2013 personifierad tänker jag. Rädslan att bli krossad, kvävd, tillintetgjord. Rädslan att inte räcka till, att vara fast i en roll, i ett måste, i ett rum utan svängrum skapad av oss själva, driven och befäst av oss själva, dagligen.
I en sådan situation utan verktyg att handskas med dessa känslor tar reptilhjärnan över. Fly eller fäktas. Oavsett vilken väg du tar, väljer du det för att överleva. I ditt huvud iallafall.

När dessa känslor blir överväldigande lärde vi oss att fly, att gå därifrån, gå ut och spring, hugg lite ved, spela mer fotboll, rök på, kolla på porr, ha en otrohetsaffär. När vi väljer att stanna och fäktas blir vi problembarnen, rebellerna, knarklangarna, fotbollshuliganerna. Budskapet är: Se bara till att ta dig så långt bort från känslan du kan eller slåss mot den. Detta är mannen som misshandlar, ljuger, hatar jämställdhet, feminister och allt som kan tolkas som något som hotar kväva honom. Detta är mannen som drar sexistiska skämt och som inte tar ansvar för föräldrarollen. detta är mannen som inte vill släppa makten och mannen som inte har någon makt i maskulinitetens maktstrukturer. Håll om mig, någonting hotar kväva mig. Detta inlägg är inte ett sätt att ursäkta dessa beteenden. Jag söker bara svar till mannens oförmåga att växa och utvecklas in i en ny roll i det moderna samhälle vi lever i.  Jag bläddrar i gamla skrivböcker under tiden jag skriver detta inlägg och hittar lösa texter jag skrivit i unga år. Redan då en kamp om att förstå maskuliniteten. Var ska jag hitta en förebild eller flera ansikten på maskuliniteten jag inte riktigt köper? Jag hittar en mening. Jag vet inte var jag har skrivit av den eller hittat den: Skillnaden mellan pojkar och män är att pojkar tror att de en gång ska bli män medan män vet att de alltid kommer att vara simpla pojkar. Vad skulle hända om vi, som i Petters låt, vågade säga: -Håll om mig, någonting hotar kväva mig, håll om mig, bara du finns där för mig?

Kanske skulle vi våga växa när vi äntligen stannar kvar i dessa obehagliga, obekvämma och otrygga känslor och inser att de inte kommer att förgöra oss?