torsdag 3 maj 2012

Vacker, snygg, skönhet och übermenschen

Vad är skönhet? När är du snygg? Vad är en ful människa och är det en nackdel? Vad har symmetri och utseende med vår möjlighet att leva våra liv som vi vill leva dem? Jag sitter och kikar på SVT och försöker förstå varför skönhetsindustrin har växt så mycket på så kort tid. Varför har kosmetiska ingrepp ökat? Vad säger det om oss som människor? Vem skapar idealen som finns och vem bibehåller dem? Varför är man missnöjd med sig själv? Bygger det på responsen du har fått under din livstid eller bygger det på att ditt utseende inte stämmer överens med vad som ligger i skönhetens ”pole position”? Ändå vet vi att skönhetsideal är något som ständigt förändras.
Inom forskningen menas det att utseende HAR betydelse för hur vi bemöts, det stämmer i min värld. Visst bedömer jag folks utseende, kläder, sätt att prata och kroppsspråk men det stannar inte bara där! Efter första bedömningen av det jag ser och tolkar kommer ju nyfikenheten. Vem ÄR den här människan jag ser, hör och granskar. Jag vet vad jag gör för tolkningar men stämmer dem? Det är nu jag börjar fråga och tar reda på värderingar, humor, kulturella gemensamma drag, historia, religion mm.
Om utseende har betydelse för hur vi bemöts av andra, vad händer när någon ser att du har gjort ett kirurgiskt ingrepp? Ett ingrepp som är lyckad borde väl vara att inte kunna se att du har gjort ett ingrepp eller? Och vad händer med din självbild av ett ingrepp? Om missnöje får dig att göra ett ingrepp för att du själv ska uppfatta dig vackrare och på så sätt öka attraktionskraften hos den du vill attrahera eller konkurrera bort någon vid ett arbetsintervju. Är det din självkänsla som påverkar eller ingreppet? Vad är vad? Är ingreppen bara medel för oss att nå en känsla där vi värderar oss högre bland de vi lever bland?
Det som skrämmer mig är denna oändliga jakt på någon sorts übermensch. Övermänniskan är en människa som når utöver sitt öde, som övervinner sitt öde, som ensam är ansvarig för sitt öde, utan några gudar. Hon erkänner inga andra värden än det hon själv funnit värdefullt, och inga andra lagar, än de hon själv skapat åt sig. Hennes sanning är hennes egen sanning, och kan inte vara någon annans sanning. De omständigheter som skapat henne, och det öde hon skapat åt sig, kommer ständigt att skapa henne åter; "Den eviga återkomsten". Det är vad Nietzsche uttrycker som en övermänniska. Sen kom nynazisterna och la dit och tog bort värden för att passa deras intressen.
Men nej, vi är inga övermänniskor. Vi söker hela tiden bekräftelse, närhet, trygghet och kärlek hos andra.
Är det kanske där bristen finns? Avsaknaden av kärleksyttringar som gör att vi är beredda att ändra på vår näsa, läppar, hår och kropp?
Ta nu och välj nåt du gillar hos dina vänner. Ta var och en av dina vänner och välj något kroppsligt. Nåt visuellt eller auditivt. Hur deras skratt låter, eller hur de säger ett visst ord, hur de rör händerna när de pratar eller hur du förundras över deras hår, näsa, häck, bröst, axlar. You get the point? Ta fram nåt du gillar hos var och en av dina vänner och berätta det för dem. Gör det nu, skicka sms, meddelande på facebook eller säg det live. Kolla vilken respons du får.
Låt oss lyfta det vi gillar hos dem som är nära. Inte bara deras egenskap utan även deras utseende. På så sätt kanske vi kan få varandra att fokusera på nåt som uppskattas istället för att vilja ändra på sig själv för att passa in och känna sig accepterad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar