(Bilden är från mangrant.se)
Jag har medvetet ägnat de senaste dagar åt att fånga upp och uppmärksamma hur maskuliniteten uttrycks, tolkas och bekräftas i min närmaste krets. Mitt under påsken med socialt umgänge med familj och vänner lyckas jag urskilja och upptäcka några saker.
Mötet mellan män och kvinnor över generationer
Vid interaktionen mellan män och kvinnor, som jag förmodar är heterosexuella eller bisexuella pga sina val av partners och deras sätt att prata kring det motsatta könet (Jag är dock inte säker att alla identifierar sig som heterosexuella eftersom jag inte frågat alla) ser jag en skillnad i hur utrymme tas. Alla kvinnornaverkade ha lätt att ta utrymme i samtalen. Att starta dem, driva dem och styra dem in i och ut ur olika ämnen. Männen däremot blev överröstade några gånger eller ignorerade eller hade svårt att göra sig hörda. När de inte blev uppmärksammade så tystnade dem och drev inte vidare det de ville föra vidare. Vid två tillfällen uppmärksammade två av männen hur samma sak hände mig och skrattade lite. Jag visste inte om det var ett sätt att få sin egen upplevelse bekräftad eller ett konstaterande att det bara är så. En sorts tyst acceptans. Jag är van vid diskussioner och samtal så det var inget konstigt för mig att försöka få min fråga diskuterad av gruppen. Männen blandade sig knappt i samtalsämnet dock. I slutändan verkade ändå alla nöjda med rollerna de hade i gruppen som bestod av 10 individer.
En sak upplevde jag som provocerande. En kommentar som handlade om ett barn som inte är född än men "in progress". - Om det är en kille ska jag lära honom alla svordomar. Jag kunde inte hålla tyst och protesterade. Varför bara om det är en kille? Varför skulle en liten tjej inte invigas i svordomars värld?
Den snygga mannen
3 kvinnor pratar om killar/män. Snygga män och fula män. Roliga män och otrevliga män. Det intressanta är att en av kvinnorna är 10 år, den andra är 30+ och den tredje 25+. Den yngsta av dem tog fram sin iphone och utsatte de andra för val. -Vilken kille är snyggast? Du måste välja! Det var ett intressant samtal som tog form. Killar var söta, sexiga, snygga och ansiktsbehåring diskuterades. Vackra män försökte identifieras. En av de äldre kvinnorna upptäckte att hon numera drogs till gubbar och skrattade åt det. Sen fanns det män som blev snyggare med åren och vissa behövde får lite skägg och mustasch så skulle de kunna bli snygga. Samtal om serier och vilka män som var attraktiva i dessa diskuterades också.
Från ful till snygg och från finrum till fängelset
Samtalet jag beskrev om ovan pågick samtidigt som filmen snabba cash gick på TV. Skådespelarnas utseende diskuterades också. Var han snygg eller inte? - Lite för pojkig men snygg. - Nej, han är lite töntig. Den mest intressanta kommentaren kom i slutet av filmen när de äldre tjejerna hade diskuterats huvudrollsinnehavarens utseende och stil. I filmen så hamnar han i fängelse och byter utseende genom att raka av sig håret, visa sina tatueringar och gå runt i mjukisbyxor och t-shirt. En stor kontrast till rollen han hade i början av filmen. En överklass kille som pluggar ekonomi, festar ordentligt och inte har problem att spendera stora summor pengar verkar det som. Under filmen får vi reda på att han spelar överklass och vi får se hur han blir insyltad i kriminalitet och går från finrummen till sunkiga lägenheter med män med en kulturell bakgrund får andra länder än de skandinaviska. Kommentaren kommer i slutet av filmen i form av ett skämt. NU! Nu är han snygg, nu när han har tatueringar, rakat huvud och sitter i fängelse.
Med dessa tre betraktelser upptäcker jag hur väl de lyfter ämnen som funnits i uppbyggande av maskulinitet.
Hur tar man plats i ett sällskap med män och kvinnor och hur för man samtal till skillnad när det bara finns män i sällskapet. Det andra är den snygga mannen. Att vilja uppfattas som snygg av det motsatta könet. Hur platsar man in i den rollen? Jag minns att som ung bli så förvirrad över vilka attribut som skapade en snygg man att jag till slut gav upp intentionen att uppfattas som snygg. För att inte tala om bad boy imagen. Den som tar risker och blir hårdhudad. Bland vissa män och i vissa kretsar är det ett sätt att skapa attraktionskraft hos det motsatta könet.
Allt detta sammantaget får det mig att inse hur lite maskuliniteten har utvecklats om jag jämför med femininiteten. En kvinna har flera uttryckssätt för sin femininitet. Kvinnan har lyckats fylla femininitet med nya värden. Jag tänker på alla kvinnor som jag har haft som förebilder. De har hjälpt mig att bygga min maskulinitet. Vilket leder mitt minne till en kommentar jag hörde en gång i tiden när jag var ung och levde ett liv utanför ramar och lagar. Det var en äldre man som levde upp till bad boy imagen. Vi pratade om pengar, makt, kvinnor och att känna sig häftig. Han avslutade samtalet med en fråga och ett svar. Han frågade mig, när han tog sista klunken på sin öl, - Vet du vad skillnaden mellan riktiga män och pojkar är? Pojkar slåss, skaffar pengar och raggar kvinnor för att bli män. Riktiga män har insett att de aldrig kommer att bli mer än simpla pojkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar